Kanske ska ta och blogga samt lägga upp lite bilder från Göteborg.

Kan börja med att berätta att den ihärdiga febern som jag reste iväg med gav med sig efter ett par hårda nätter, så när konsertdagen grydde så var jag frisk! Dock så blev jag mobbad en del för att jag vägrade ha shorts på mig i den där värmen. Jag ville inte bli mer sjuk ju hahaha.



Göteborgs-Posten kom och gjorde ett reportage om oss i kön på fredagseftermiddagen, och jag spelade någon slags huvudroll i reportaget tillsammans med Christopher och CC då vi var de tre första i kön. Är ganska stolt över att jag var nummer ett, fast det bör tilläggas att vi körde sten-sax-påse för att kunna komma överens. Haha.

Här är lite fler bilder från GP:


Vet fan inte vad jag gör på bilden. Varmt och skönt var det iallafall.


Självklart så publicerades den här bilden över hela Västra Götaland på lördagsmorgonen, och självklart så lyckas de fånga mig i min allra snyggaste stund...


Vi var stolta. Det hoppas jag att ni kan förstå.

Jag träffade och lärde känna en massa underbara människor i kön, och fick även återse mina kära elit-kompisar Jannike och Carro som jag åker till England med om mindre än en vecka! Vi tältade på Bergakungens tak och hade det trevligt som fan.

Efter att ha bott utomhus i tre dygn så kan ni ju själva föreställa er att man är ganska... vad ska man säga... mör? Kroppen värkte och massa sånt, men det spelade ingen som helst roll. Bara tanken på att få se Green Day på Ullevi gav en sådan adrenalinkick att man skulle kunnat springa igenom den sibiriska vintern och slåss mot isbjörnar med en arm!

Jag och Christopher var de första som fick gå in på Ullevi. Kommer aldrig glömma den känslan, så jävla mäktigt var det. Man var så himla lycklig, vi hade klarat det hela vägen fram! Äventyret hade varit långt och hårt och nu väntade belöningen. Vi fick våra välförtjänta platser längst fram i mitten... gissa om det kändes bra?!


När den här bilden togs så satt jag, Christopher, och CC redan där framme vid scenen. Men jag tycker den är fin ändå!

Efter två förband (Johnossi och Joan Jett and the Blackhearts) och en massa väntan, så var det dags. Precis innan Green Day går på scen så låter de alltid en roddare springa ut på scenen iförd en kanindräkt, samtidigt som den halsar öl och dansar till YMCA. Det låter helt sjukt, men kaninfan gav mig gåshud och tårar i ögonen. Jag visste att Green Day var nära, och det kändes så himla stort.



Efter ett tag släcktes det ner (så gott det gick iallafall), och en välbekant röst hördes i högtalarna. Öppningsackorden till 21st Century Breakdown dånade ut över Ullevi. När Green Day sprang ut på scenen så bröt jag ihop, precis som jag gjorde i höstas när jag såg dem i Globen. Det var så mäktigt, så fint, så underbart. Jag var så lycklig, och grät förmodligen igenom de två första låtarna. Konserten var den bästa jag har varit på, Green Day slog tillochmed sig själva. Att vi fick uppleva Jesus Of Suburbia sådär intensivt i sommarnatten, det säger nog allt. Det var värt allt köande i världen och lite till. Fyfan vad bra det var!










Den här bilden är min favorit. Man ser verkligen hur nära vi var, jag och min allra största förebild. Billie <3

Skulle kunna lägga upp bilder i evigheter. Skulle kunna skriva i evigheter. Alla detaljer, allt som hände både i kön och under konserten, allt roligt som sades, allt som gick sönder, alla som började bråka, varför vi sprang igenom Göteborg mitt i natten, och vilka som sov var och varför. Tyvärr så är det så att var man inte där så kommer man inte heller kunna uppleva allt. Jag kan inte göra annat än att prisa helgen och alla människor den involverade till skyarna. Hoppas ni som inte var där får uppleva något liknande någon gång.

/Simon

(alla bilder är från GP, Expressen, och Aftonbladet.)